Heimdall historik – utförlig

Heimdall historik – utförlig

Ett par år efter Sällskapet Heimdalls 75-årsjubileum 1966 utgav företagsläkaren med lic Cæsar Christensen en skrift med den lapidariska titeln Heimdall 1891-1968. Han hade varit medlem i Sällskapet sedan 1929 och hans skrift bygger på omfattande studier av Sällskapets arkiv. Efter viss redigering och en del smärre retuscheringar lyder hans text om Heimdalls tillblivelse så här.

_______________

År 1891 var Malmö en relativt liten stad. Bland dess dåvarande innevånare, som säkerligen huvudsakligen bestod av hantverksfolk, köpmän och tjänstemän samt en stor procent arbetare, var strävan för det dagliga brödet det största och viktigaste intresset. Arbetsdagen var lång, arbetstakten inte alltför snabb, nöjena få. Vid arbetsdagens slut var också arbetskrafterna slut och den vila, som helgdagen bjöd, var otvivelaktigt välbehövlig.

Men det fanns också en hel del människor, som hade behov av andra former av vila och rekreation, som kände 1880-talet i litterärt hänseende som en olycka och som önskade röra om i Malmöbornas själar och ge dem en andlig och kulturell uppryckning.

I den förhoppningen tog dåvarande folkskoleinspektören fil dr Anders O Stenkula initiativ till bildandet av ett kulturellt sällskap. Tillsammans med bankdirektören Olof (Ola) Andersson, lasarettsläkaren med dr Anders Bergstrand, löjtnanten Henrik Holmberg, fil kand Hans Emil Larsson, rektorn fil dr Peter (Pehr) Isberg och ingenjören C B Wetterbergh beslöts vid ett sammanträde på Hotel Kramer den 1 februari att undersöka möjligheterna för ett bildande av ett ”kulturellt, litterärt och historiskt sällskap” i Malmö.

En kommitté bestående av Andersson, Bergstrand, Isberg, Larsson och Stenkula tillsattes och redan den 9 februari lade denna fram ett förslag till stadgar vid ett nytt sammanträde på Hotel Kramer. 1)

Efter att ha funderat till den 16 februari beslöt de nu nämnda jämte grosshandlaren Georg Waldemar Beijer, lektorn fil dr A Victor Jung 2) och lektorn fil dr Edward Lindahl att bilda Sällskapet Heimdall. Man antog stadgar och beslöt att uppmana även andra personer att redan den 7 mars samlas till Sällskapets första sammankomst. Då deltog sammanlagt 27 ”äldre och yngre, men samtliga allvarlige män”.

Utöver de redan nämnda infann sig följande, som därmed också kom att räknas som stiftare av Heimdall, nämligen borgmästaren Olof Ahlström, godsexpeditören Carl Appelin, assessorn och sedermera häradshövdingen i Oxie och Skytts domsaga Fritz Aurell, regementsläkaren med dr August Björkman, redaktören Simon Bromée, hovrättsnotarien Ernst Eckerström, ryttmästaren Waldemar Ewerlöf, grosshandlaren och konsuln Theodor Flensburg, lektorn Axel Ludvig Grönvall, överstelöjtnanten Fredrik (Fritz) Lovén, civilingenjören och sedermera professorn Oscar Eugéne Lundholm, ryttmästaren och sedermera kabinettskammarherren Christer Hampus Mörner, löjtnanten och sedermera fängelsedirektören Axel Norrman, prosten Johan Axel Olin, bankdirektören Johan Ulrik Quensel, lektorn och arkitekten John Smedberg, kamreren Axel Taube samt direktören Hjalmar Wessberg.

Sammankomsten öppnades av A O Stenkula med ett invigningstal betitlat ”Hvad vi vilja”, Anders Bergstrand höll föredrag över ”Mysticismen inom läkekonsten”, Hans Emil Larsson föredrog en ”Hälsningssång till sällskapet Heimdall”, Ola Andersson höll ett tal till fosterlandet och Edward Lindahl höll ett till kvinnan.

Telegram avsändes till Sällskapet Idun i Stockholm, som under kvällen svarade sig ”stolt i tanken att vara en av Heimdalls jungfruliga mödrar” och tillönskade ”den nyfödde kamraten att inom sig äga samma lifskraft som utmärkt Idun och så varda en stat i staten den alla älska.”

I anslutning till sagan om Heimdall ”den hvitaste af asar” berörde A O Stenkula i sitt invigningstal bl a att ”den runkunskap Heimdall lärde människorna hade han erhållit af Mimer, som åter hemtat den ur den visdomskälla han vaktar under verldsträdets 3) mellersta rot.”

I talet söker man förgäves efter orsaken till att Heimdall bildades just då, men i sitt högtidstal vid 25-årsjubileet skildrar Stenkula förhållandena vid Heimdalls tillblivelse på följande sätt: ”Det skedde vid en i litterärt afseende märklig tidpunkt, just då 80-talets brutala naturalism bröts, denna naturalism, som framför allt forskade och frossade i det vidriga, fula och onda i världen. Nya toner började höras, fina, skära, skönhetsmättade. Röda rummet efterföljdes av Gösta Berlings saga, senare produkter var från ena hållet Per Olsson och hans käring, från det andra Karolinerna. De nya tonerna slog samtiden med häpnad…”

Stiftarna av Heimdall hoppades att det nybildade sällskapet skulle bli en grogrund för en i deras tycke bättre kulturell värld. Egentligen är det en ganska fantastisk uppgift, som dessa stiftare åtog sig. Malmö var ju ingalunda en kulturellt sett lämplig miljö. Man skulle nog ha tyckt, att Lund med sitt universitet borde varit en lämpligare plats för ett sällskap med Heimdalls program. Men Lund hade kanske inget intresse för saken.

Det visade sig emellertid snart, att Lunds lärde snabbt reagerade och reagerade klart positivt på Heimdalls inviter att inträda i sällskapet. Redan 1891 anmälde sig två professorer från Lund, med dr Seved Ribbing och fil dr Martin Weibull. De skulle inom kort följas av många framstående forskare och vetenskapsmän, som flitigt bidragit till att hålla Heimdallsnivån på ett högt plan.

Föredragen vid övriga sammankomster under det första året spände över vida fält. Vid den andra sammankomsten talade sålunda dels den nyvalde sekreteraren Hans Emil Larsson själv under rubriken ”Studier över Heinrich Heine”, dels Victor Jung ”Om förslaget till ny läroverksstadga och särskilt de där ifrågasatta förändringarna rörande latinet.”

Vid den tredje sammankomsten var ämnet ”Diskussion om behov av en lagstadgad normal arbetsdag” med Ola Andersson som inledare, vid den fjärde ”Några ord om Kongo” med hamnkaptenen Gustaf af Stenfelt som talare och vid den femte talade August Björkman om ”Den psyko-fysiska trögheten och det transcendentala tidsmåttet”.

Vid den sjätte, den sista för året som avhölls den 5 december, återkom A O Stenkula, nu om ”Falsterbo i våra dagar”. Dessutom uppträdde Seved Ribbing för första gången och talade om ”Ett musikaliskt ungdomsminne”.

Ribbing blev en mycket intresserad och uppskattad medlem i Heimdall, i vars styrelse han satt i många år. Otaliga gånger presiderade han som ordförande och framträdde som talare i mer eller mindre högtidliga sammanhang. Hans älskvärdget och kunskaper och hans stora beredvillighet att hjälpa, där hjälp var av nöden, gjorde honom till en legendarisk figur i Lund. 4)

Inte mindre än 23 gånger stod han i talarstolen och talade om de mest skiftande ämnen, ”Om och ur amerikansk litteratur. Egbert Craddock – Mary Nusfree”, ”Om hästkulturens och ridkonstens inflytande på människans seder och samhällsliv”, ”Om kolonisation och klimatfeber”, ”Oxford och dess universitet i forntid och nutid”, ”Oliver Wendell Holmes (1809-94), amerikansk professor, poet, patriot” 5) och ”Om den engelske läkaren och skriftställaren Thomas Brown”.

Ribbing överträffas i antal gånger som föredragshållare i Heimdall endast av professorn Ewert H G Wrangel, som intog talarstolen vid 32 tillfällen, varav fem gånger om Esaias Tegnér. Han höll sig i stort sett inom sitt specialgebiet, som han suveränt behärskade 6). Hans föredrag var alltid ytterst livfulla och charmerande.

Föredragen i Heimdall behandlade redan från början vitt skilda ämnen – litterära, juridiska, militära, sociala, medicinska, ekonomiska liksom också historiska från antiken till nutiden. Utöver vad redan redovisats kan detta belysas med följande axplock.

”Strödda minnen och intryck från mitt arbetarlif på Sardinien” (april 1892, fabrikören Joseph Svensson), ”Om örats form” (oktober 1892, anatomiprofessorn Carl Magnus Fürst), ”Chopin. En musikalisk tidsbild” (januari 1893, fil lic Theodor Hasselquist), ”En teaterföreställning under medeltiden” (mars 1893, professorn i litteraturhistoria m m Henrik Schück), ”Kinesisk poesi” (november 1893, Hans Emil Larsson), ”Om konkurrensen i naturens värld” (november 1894, fil dr Leonard Holmström), ”Om det engelska klubblifvets och utveckling” (maj 1895, Theodor Hasselquist), ”Något om advokatväsendet och dess historia, särskilt i utlandet” (april 1896, vice häradshövdingen C H Lovén),”Kulinariska ströftåg genom verldshistorien” (januari 1898, Henrik Schück), ”Om inkvisitionen”, (februari 1900, historieprofessorn Artur Stille), ”Om dödsstraffet” (oktober 1900, juridikprofessorn Ernst Kallenberg), ”Om utvecklingen av en stor stad i Skandinaviska halföns söder, om hindren, som hittills ställt sig i vägen derför och vad framtiden kan bära i sitt sköte” (maj 1893, historieprofessorn Martin Weibull), ”Synpunkter på den militära disciplinen” (mars 1898, sedermera generalmajoren Henric Gyllenram), ”Om behandlingen av psykiskt abnorma brottslingar” (december 1909, fängelseläkaren med dr Thure Petrén), ”Processen mot Luther” (mars 1912, kyrkohistorieprofessorn Hjalmar Holmqvist), ”Om människans skapelse, om syndafallet och dess följder från biologisk synpunkt” (december 1914, anatomiprofessorn Ivar Broman)7)


Fotnoter
1) Se också t ex professor Sven Anders Söderpalm, Heimdall 125 år. Ett sällskap tar form i antologin En kväll i Heimdall. En samling föredrag i lärt sällskap, som utkom till Sällskapet Heimdalls 125-årsjubileum.
2) Fader till sedermera ÖB Helge Jung (1886 – 1978), som ju var född i Malmö. Den jungska villan vid Marietorps allé på Fridhem torde f ö fortfarande vara i familjen Jungs ägo.
3) Dvs asken Yggdrasil – Wikipedia:  Yggdrasil har tre rötter. Den första går till människornas (Midgård) och gudarnas hemvist (Asgård), den andra till jättarnas hemvist (Jotunheim eller Utgård) och den tredje till underjorden (Nifelheim) på trädets norra sida. Under var och en av dessa rötter finns en brunn. Under den första roten ligger Urdarbrunnen (”ödesbrunnen”), där gudarna håller sina ting, under den andra Mimers brunn, visdomens och kunskapens källa, och under den tredje föds älven Vergelmer. De tre nornorna Urd, Skuld och Verdandi bor invid Urdarbrunnen.
4) Seved Ribbing (1845-1921) var professor i praktisk medicin och under några år universitetsrektor i Lund.
5) För att undvika förväxling kan tillfogas att denne O W Holmes hade en son med samma namn, som blev en av USAs mest berömda och inflytelserika domare. 
6) Ewert H G Wrangel (1863-1940) efterträdde 1899 Henrik Schück som professor i estetik, som då innefattade såväl litteraturhistoria som konsthistoria. Då professuren 1919 på Wrangels eget förslag delades i två, övertog han den i konsthistoria med konstteori, medan den andra i litteraturhistoria med poetik tilldelades Fredrik Böök. När Wrangel pensionerades 1928, efterträddes han av Ragnar Josephson
7) Ivar Broman (1868-1946) var fader till tonsättaren m m fil lic Sten Broman (1902-1983).